min älskade älskade vän.

jag kommer ihåg hur mamma berättade för mig att du skulle åka ifrån mig.

och aldrig komma tillbaka.

jag var påväg från line den dagen, det var soligt ute och jag såg att mamma gråtit.

jag frågade vad som hänt.

hon sa till mig att min hund legat hela natten och gnytt, gråtit.

mamma bara satt och höll om ace, hon kunde inte göra någonting.

allt hon kunde göra var att sitta med ace i knät, lyssna på honom.

hela natten satt hon med honom, dom grät ikapp.

jag skulle inte klara av det själv.

min mamma är stark hon.

hursomhelst satt jag i flera dagar och väntade på dagen min bästa vän skulle åka ifrån mig.

vi bestämde att vi skulle spendera våra dagar till honom ända till sista dagen.

vi skulle till grekland, så den dagen vi åkte, på morgonen fick han somna in i min famn.

killen som varit med mig sen dag ett.

killen som man kunde berätta allt för, han hjälpe en utan ord.

en hundblick från han var det bästa som kunde hända under dagen.

ace, saknar dig som tusan, kom tillbaka till mig.

så brukade jag tänka innan jag insåg att han inte skulle komma tillbaka.

då hoppet fanns kvar.

iallafall kom dagen, jag kunde inte sova på hela natten.

jag satt uppe och bara lät tårarna rinna ner från mina kinder, men ace bredvid mig.

jag tror jag somnade en timme innan jag skulle upp.

mamma väckte mig och jag studsade upp ur sängen, letade upp ace som låg ute i solen och kramade honom i en timme innan vetrinären kom.

han somnade in i min famn, jag kunde inte gråta.

hur mycket jag än försökte så gick det inte gråta när min bästa vän lämnade mig.

du och jag vännen. föralltid.

11 juli, kommer alltid förakta den dagen.